Ofta heter det att Sverige är ett föregångsland inom miljöområdet. Men vad ser man om man vänder blickarna mot den globala scenen? Håller Sverige måtten i de internationella klimatförhandlingarna? Supermiljöbloggens granskning visar ett Sverige som ramlar på de internationella klimatlistorna och som fuskar med sitt klimatbistånd.

Sveriges agenda och fokus inför det stora klimatmötet COP17 i Sydafrika är ännu inte offentlig. Men vid en snabb genomgång av Sveriges förehavanden i de internationella förhandlingarna märker man att mycket mer kan önskas av de svenska förhandlarna och miljöministern.

• Sverige har under flera års tid drivit på för att det ska vara möjligt för länder att "gömma" sina utsläpp inom skogssektorn. Enligt FN resulterar förslaget i globala utsläpp om upp till ofantliga 800 miljoner ton koldioxid årligen.
• Alliansen har konsekvent fuskat med det klimatbistånd som ska betalas till drabbade länder för att dessa ska kunna anpassa och skydda sig mot klimatförändringarna. I klimatkonventionen slås det fast att klimatbiståndet måste vara "nytt och additionellt". Den svenska regeringen har, istället för att tillföra nya pengar, använt pengar som redan går till fattigdomsbekämpning.
• På senaste klimattoppmötet öppnade den svenska delegationen upp för att man ska kunna få utsläppsrätter om man använder sig av koldioxidlagring - en teknik som visat sig vara både farlig och dysfunktionell.

Konsekvenserna av Sveriges internationella klimatpolitik har inte låtit vänta på sig. I Climate Action Networks årliga ranking på klimatprogressiva länder har Sverige rasat lavinartat - år efter år:

Diagram: Sveriges placering på CAN:s rankning


Diagram: Sveriges placering inom underkategorierna