Två nya studier som nyss publicerats verkar bekräfta vad många nog misstänkt; att minskade eller stabiliserade utsläpp av växthusgaser i de länder som finns i kyotoprotokollets annex B till stor del skett genom att den utsläppsskapande produktionen flyttats till andra länder och att produkter vars produktion skulle genererat koldioxidutsläpp inom landet istället importeras.
De båda studierna visar på att om man räknar på koldioxidutsläpp som ett resultat av konsumtion inom ett land istället för att bara räkna på de utsläpp som faktiskt sker inom landet så är skillnaden mellan Annex B-länderna och resten av världen fortfarande mycket stora. En av studierna sammanfattar resultaten så här:

For individual countries, a shift to consumption-based emissions often changes the emission ranking of countries. For example, China is the largest emitter of CO2 emissions with a territorial-based inventory, with the United States second, but with a consumption-based inventory the United States is first and China second. Most developed countries increase their ranking with a consumptionbased inventory.